Fjärilarna (Lepidoptera) är indelade i ett stort antal olika familjer av vilka många också är representerade i Sverige. Fjärilarna är den näst största ordningen bland insekterna, näst skalbaggarna (Coleoptera). Totalt finns det ungefär 150 000 arter inom ordningen, varav över 5 000 är förekommande i Europa och 2 700 i Sverige. Ordningens namn Lepidoptera kommer från grekiskan och betyder "fjälliga vingar". Denna ordning delas upp i omkring 130 familjer.
De har av praktiska skäl traditionellt delats in i dagfjärilar och nattfjärilar eller i storfjärilar och småfjärilar. Denna indelning speglar inte fjärilarnas egentliga släktskapsförhållanden, men dagfjärilarna utgörs av en handfull närbesläktade familjer. I Sverige har 121 arter dagfjärilar påträffats och i Norden 140 arter, vilket innebär att de utgör knappt 5% av den totala nordiska fjärilsfaunan.
Dagfjärilar är normalt lätta att observera och är den grupp av fjärilar som väcker mest uppmärksamhet i naturen. De är ofta vackert mönstrade och färggranna och flyger främst i öppna marker under soliga sommardagar.
Utöver de egentliga dagfjärilarna finns också andra dagaktiva fjärilsarter som tillhör de så kallade nattfjärilarna. Nattfjärilar är exempelvis mätare, nattflyn, spinnare, svärmare, mott, vecklare och malar, och tillsammans utgör de den absoluta majoriteten av alla fjärilsarter.
De äldsta hittills kända fjärilsfossilen som hittats är drygt 200 miljoner år gamla, och de äldsta dagfjärilsfossilen är ca 55 miljoner år.
De har av praktiska skäl traditionellt delats in i dagfjärilar och nattfjärilar eller i storfjärilar och småfjärilar. Denna indelning speglar inte fjärilarnas egentliga släktskapsförhållanden, men dagfjärilarna utgörs av en handfull närbesläktade familjer. I Sverige har 121 arter dagfjärilar påträffats och i Norden 140 arter, vilket innebär att de utgör knappt 5% av den totala nordiska fjärilsfaunan.
Dagfjärilar är normalt lätta att observera och är den grupp av fjärilar som väcker mest uppmärksamhet i naturen. De är ofta vackert mönstrade och färggranna och flyger främst i öppna marker under soliga sommardagar.
Utöver de egentliga dagfjärilarna finns också andra dagaktiva fjärilsarter som tillhör de så kallade nattfjärilarna. Nattfjärilar är exempelvis mätare, nattflyn, spinnare, svärmare, mott, vecklare och malar, och tillsammans utgör de den absoluta majoriteten av alla fjärilsarter.
De äldsta hittills kända fjärilsfossilen som hittats är drygt 200 miljoner år gamla, och de äldsta dagfjärilsfossilen är ca 55 miljoner år.
De fyra huvudstadierna i en fjärils livscykel.
(Makaonfjäril - Papilio machaon) |
Ekologi På grund av det mycket stora antalet arter, är också antalet olika strategier för överlevnad mycket stort. Gemensamt för alla fjärilar är dock att de föds från ägg. Äggen befruktas i samband med att det läggs och tar allt från några dygn upp till flera månader på sig att kläckas.
Ur ägget kommer en liten larv. Fjärilens larvstadium är den tid då fjärilen växer i storlek. De flesta larver äter gröna blad av någon växt, som då kallas fjärilens värdväxt. Andra lever inuti stammen på växter och några arters larver är till och med predatorer. Eftersom larvens skinn inte kan växa mer än till en viss gräns, måste larven ibland göra avbrott i vegeterandet, för att ömsa skinn. För de flesta fjärilsarter sker detta ca 4 gånger. Mellan skinnbytena talar man om olika larvstadium. När larven har ätit färdigt och inte behöver växa längre, sker ytterligare en skinnömsning. Denna gång är det inte en ny larv, som kommer fram ur det gamla skinnet. Istället blir insekten en tämligen orörlig så kallad puppa. Förvandlingen kallas förpuppning och föregås hos många arter av att larven spinner in sig i en så kallad kokong. Under puppstadiet är insekten i regel inaktiv. Den kan varken klättra, krypa eller äta. I själva verket kan puppan ses som en övergångsfas från larv till fullbildad fjäril. Även om puppan knappt kan röra sig och absolut inte flyga, kan man tydligt se blivande vingar, ben och antenner med mera. Slutligen kläcks den fullbildade fjärilen (en så kallad imago) ur puppan. Detta är i sig inget annat än ännu ett skinnbyte men kontrasten mellan puppa och fjäril är om möjligt ännu större än den mellan larv och puppa. Fjärilens viktigaste funktion är att föröka sig. Många arter saknar till exempel helt förmågan att äta. De är bara intresserade av att hitta en eller flera partners att para sig med och om de är honor, måste de också lägga så många ägg som möjligt innan de dör. |
butterflies, butterfly, insect, insects, lepidoptera, papilio, entomologi, entomology photo, photography, foto, fotografi, macro, charles darwin, evolution, on the origin of species, dawkins, natural history, wikipedia, science, vetenskap, ateism, ateist, atheism, atheist, humanist, humanism, fjäril vingad på haga, fjärilshuset, stockholm, sverige, sweden, linköping, östergötland, småland, södermanland, sörmland, uppland, gotland, öland, ångermanland, nattfly, nattfjäril, moth, moths, mal, malar, spinnare, insekt, insekter, nackareservatet, hammarbyhöjden, johanneshov, djur, leddjur